Vitalis, digitala vårdgivare och egen vård

Förra torsdagen gick jag runt bland alla montrar på Vitalis mässan. Jag var nyfiken på hur det var med patientperspektivet där ute i industrin. Tex, kommer de digitala vårdgivarna som finns idag, vara en lösning på några av mina problem som patient.

Jag började med att leta efter patientnära provtagning. Då tänker jag inte på provtagning som vi gör hemma varje eller flera gånger om dagen. Utan jag letade efter utrustning och tankar som kan hjälpa oss att flytta sjukhusprovtagning ännu närmare oss patienter. Tänk om jag kunde gå vilken tid som helst, till en hälsokiosk på apoteket eller i sjukhus receptionen, och ta prov för tex hba1c, njurfunktion mm. Sånt som jag måste gå till sjukhuset för ca 10 ggr per år för att göra och alltid har lika svårt att pricka rätt med öppettider, mina arbetstider och hela livspusslet. Just på denna mässa hittade jag ingenting, men jag letar vidare!

En annan fundering jag hade inför mässan var hur digitala vårdgivare kommer att underlätta för mig som patient. Därför gick jag runt och pratade med flera av de på mässan. Det var verkligen både positivt och negativa samtal. Plus i kanten till Doktor24 som ville underlätta hela min vårdresa och bokar in fysiska möten på min vårdcentral om det behövs. Flera andra aktörer, tex Kry o mindoktor, sa sig ha som huvudsyfte att underlätta för vårdcentralerna o ta hand om de patienter som de kan behandla och diagnostisera på distans. För mig innebär ju detta mest ännu en aktör som jag kan kontakta, ingen självklar hjälp in o vårddjungeln.

Och det jag saknade mest var faktiskt enkla digitala verktyg och arbetssätt för oss kroniker att ha kontakt med vården. Det här är ju främst ett arbetsmetod-problem dock. Men hallå! När kommer vi bli bemyndigade med en svara-knapp på meddelande i 1177.se?? Det måste verkligen till nya arbetssätt i vården för att spara in på samhällsresurser!

Ett verktyg som jag ser stärker mig som patient, och som passar bra in på devisen, “ingenting om mig utan mig”, var Frisq. Tack för att ni skapar ett verktyg där jag kan följa upp och planera min vård m sjukvården. Istället för att komma dit och levereras en ögonblicksbild som inte är komplett o som jag inte kommer ihåg.

Och om ni undrar. Jag har ingen koppling till nån av företagen.

Advertisements

Kontakt med en mottagning

Öppnar dörren, ute är det soligt o varmt. Innanför dörren ligger ännu ett brev från Västra Götalands regionen. Suck, stön, jag vill inte gå på nåt mer besök tänker jag. VGR är numera nästan de enda som skickar brev till mig, några gånger i månaden så där dimper det ner ett brev. Räkningar, som tidigare var vanliga i brevskörden, kommer ju numera elektroniskt. Och med mina vänner kommunicerar jag numera endast digitalt och via telefon.

Okej, nån ny person som vill kolla nåt på min kropp tänker jag och öppnar brevet. Nej, det är min diabetessköterska som skickar brev. Jag har kontaktat henne via Kontaktpunkten på 1177, nån sorts telefonreception på Sahlgrenska. Kontaktpunkten är det sättet jag kan kontakta henne om jag inte får tag på henne under hennes telefontid. Jag har försökt med telefontiden, men att ha tid dagtid och sen råka ringa när ingen annan ringer har varit knivigt. Det finns inte heller nån kö att stå i, utan har nån annan ringt är det upptaget.

I brevet står det att de inte har nåt mig på mitt telefonnummer, 073…. Det är mitt gamla jobbnummer, jag har ju uppdaterat mitt telefonnummer hos Kontaktpunkten (på 1177.se) till mitt nuvarande nummer. Men mottagningen verkar ha något eget register med patienternas telefonnummer.
Jaja, nu står det iaf att de ringer mig 18 april på det här numret. Så vet jag… För svara kan jag inte göra. Och uppdatera mitt telefonnummer, som de ber om, det kan jag nog bara göra på mottagningen, jag antar att de har något sorts eget register på Diabetescentrum.
#patientmakt #patientperspektiv #analogt #digitalisering #ehalsa
  brev

Sjukvårdens triangeldrama – men var är huvudpersonen?

I mars var jag på ett seminarie om effektivare vård på Sahlgrenska sjukhuset. Seminariet vände sig till verksamhetsansvariga och beslutsfattare inom hälso- och sjukvård och socialtjänst i Väst-Sverige, region, kommuner, Sahlgrenska Akademin, Chalmers och berörd industri. Temat var triangeldramat i sjukvården, primärvård – kommun – sjukhus.bildDock saknade jag huvudpersonen i sjukvården, nämligen patienten! Själv var jag där som “berörd industri”, jag hade fått min inbjudan genom Sahlgrenska Science park eftersom mitt företag är registrerat hos de. Jag missade förmiddagen, så om det fanns något extra intressant där som jag inte kommenterar så vet ni varför, berätta gärna för mig i så fall.

Jag är väldigt intresserad av hur man jobbar med patientcentrering i sjukvården. Patientcentrerad vård har ju varit hett länge, men jag har ännu inte känt mig särskilt het som patient. Så jag letar efter positiva exempel på där man involverar patienten i vården, mer än som mottagare.

Som det varit på många andra seminarier jag varit på var det svårt att greppa och hitta exempel kring detta. Det handlade mycket om vård man gör för patienten, istället för vård man gör med patienten. Särskilt var detta ett intryck som jag fick från sjukvårdsdirektören på Sahlgrenska universitetssjukhus, Ann-Marie Wennberg Larkö. Jag tror verkligen är detta är något som ni behöver fundera på i vården!

Självklart finns det många tillfällen när man som patient bara vill bli vårdad, tex vid akut sjukdom, men det finns också många tillfällen där det är man själv som patient som utför vården, med hjälp och tips från sjukvården. Det sista är ju speciellt vanligt för oss med kroniska sjukdomar, men stämmer på många andra också.

Dock fanns det positiva inslag också. En särskild eloge till Annette Falkenrot och Christer Rosenberg, som i sitt arbete lyfte in patientperspektivet på riktigt. Bra jobbat! Detta gjorde Annette Falkenrot genom en patientrepresentant i gruppen för e-Hälsoutveckling på Sahlgrenska. Dessa exempel vill jag se mer av!

Christer Rosenberg berättade om projektet Närhälsan Online, där man tagit den virtuella mottagningen till verkligheten för att underlätta för främst patienter så att de slipper ta sig till och från sin vårdcentral. Det här med att ta sig till och från sjukhus och vårdcentraler är något som allra oftast tar mer tid än själva besöket. Därför är det viktigt att hålla nere antalet besök för att vi ska slippa all restid mellan arbete och sjukvård.

En bra och intressant dag, jag ser fram emot fler diskussioner. Och glöm aldrig  patientperspektivet!